Mekaniskt vaggar vi på mot sommarens döda mitt medan omgivningen utryms.
Varje ödslig morgon sneddar jag över stan, en cykelhjälmstönt i den milda postapokalypsen som slutet av juni utgör i små städer som denna.
Mina nya sommarjeans är mer blå än himlen hittills, men mer som havets färg i en dröm om att ligga på en generisk västkuststrand och läsa "Halv elva en sommarkväll" halv elva en sommarförmiddag.
Mina nya sommarjeans är mer blå än himlen hittills, men mer som havets färg i en dröm om att ligga på en generisk västkuststrand och läsa "Halv elva en sommarkväll" halv elva en sommarförmiddag.
Tove & Agnes målar psykedeliska grejer i mitt ansikte och jag kan nästan sakta in och låta allt det där som jagar mig i vardagen springa förbi.
Välkomnar tolkningar av den sextonbenta spindelns innebörd |