(untitled)
Up on the driveway
where firecrackers lie like
snapped phantom limbs
the kiddie crusaders came marching
rung the dead doorbell
waited
with hands in hoodie pockets
futile thoughts wavering in spring's last winds.
Listen children
we'd sign her up if we only could
she's already been recruited
decades ago
baby blood polluted by
thick contract ink
the prime of that decaying continent
etched into the stars
of her fixed firmament.
Fires choke
gangs scatter
while partisans pull back
swallowed by tidy houserows
plastered white, red, yellow.
After the ceasefire
stray shots sulk in the night.
torsdag 30 april 2015
fredag 10 april 2015
Skymningsporten
10 april 1612, för exakt 403 år sedan idag,
samlade Elizabeth Device sin familj och deras vänner hemma i Malkin Tower,
någonstans i närheten av Pendle Hill, Lancashire, England. Syftet med mötet
var sannolikt att diskutera faktumet att Devices mor, Elizabeth Southerns,
och dottern Alizon snart skulle prövas i rättegång för att ha
påståtts utöva häxkonst.
I lagens ögon såg dock sammankomsten i Malkin
Tower ut att vara en häxsabbat, varför mötet blev en av händelserna i en
kedja som senare samma år ledde till att tio personer dömdes till
döden medelst hängning för häxeri. Processen i Pendle nedtecknades med nit
(och med vidskepelse som ledljus) av domstolsbiträdet Thomas Potts, vilket
säkert är en starkt bidragande orsak till att den är en av de mest välkända
häxprocesserna.
I samband med 400-årsdagen publicerades
Jeanette Wintersons senaste roman, The Daylight Gate, i vilken
Winterson snillrikt spekulerar kring händelserna i Pendle Hill 1612. Alldeles
nyligen kom den svenska översättningen, med den fantasieggande titeln Skymningsporten.
När jag skulle sammanfatta mina intryck av Skymningsporten försökte jag mig först på att ro iland en spaning
om att häxskildringarna är mer frekventa i alla skikt av kulturen nu än på
mycket länge, men jag insåg snabbt att häxor alltid varit tacksamma att berätta
historier om och med.
Till skillnad från andra samtida
häxskildringar som Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget, där
författaren intresserat sig för de sociala och psykologiska mekanismer som
möjliggjorde häxprocesserna, tycks Wintersons syfte dock vara att med högsta
möjliga tempo och så effektfullt som möjligt berätta en hisnande och hemsk
historia.
Här finns inte mycket dött kött. Korta
kapitel avlöser varandra i rasande fart. Winterson varvar korthuggna
groteskerier, övernaturligheter, tortyr och övergrepp med kärleksscener och
gästspel från Shakespeare, allt medan den taktfast galopperar mot det
oundvikliga slutet utan att slinta en enda gång. Kanske kommer Söderlinds
Bålbergshäxor stanna kvar i mig längre, men där den känns som ett molande
magont är Skymningsporten snarare att jämföra med ett hårt slag i
magen. Det finns helt klart en tjusning i hur ohämmat Winterson öser på med
rysligheter och samtidigt har bergfast kontroll över berättelsens stadiga
framåtrörelse.
Nedan presenterar jag min egen tolkning av Skymningsporten, en spellista med häxtema!
Skymningsporten mix vol. 1
Lyssna här (Spotify krävs)
King Diamond – "Eye Of The Witch"
Den här inleder "The Eye", King
Diamonds konceptalbum om häxbränning och andra fruktansvärda övergrepp begångna
av präster under franska inkvisitionen, och fungerar som en slags epilog till
berättelsen om Jeanne Dibasson, Father Picard och de andra. Jag tycker att
denna passar utmärkt som epilog även till min Skymingsporten-tolkning och så
fort det olycksbådande orgelriffet kickar igång låten fantiserar jag om hur
Wintersons tankar färdas genom mörka skogar och krokiga kråkslott för att
åkalla samma skräckromantikens musa som vår meste och bäste falsettdansk King
Diamond.
The Haxan Cloak – "Mara"
Här träder vi genom Skymningsporten till
romanens undervärld av talande döskallar, djävlar och bjäror.
Gangsta Boo feat. Fefe Dobson –
"Witch Brew"
Den här tillägnar jag Tom Peeper och alla liknande as.
Cindy Mangsen – "Pendle Hill"
Tolkning av historien om Pendle Hill-häxorna
där Alice Nutter är protagonisten, precis som i Skymningsporten.
Goblin – "Suspiria"
Otäck häxsoundtrackklassiker med samma
skoningslösa driv som Wintersons berättande.
Kate Bush – "Waking The Witch"
Kan inte tänka mig en häxplaylist utan denna,
från Bushs mästerverk "Hounds Of Love".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)